21 augusti 2014

när sommaren kommer igen ska jag ha en egen.



Photography: Hayley Sparks
Stylist: Tessa Kavanagh
for the current issue of the very cute La Petite Magazine
 
 
Träkojor. Ni vet att jag är kär i dem. Och nu tänker jag att vi gör en till i andra hörnet av trädgården. Precis så här. Jag tänker att den kan vara min, alldeles egna. Så himla fin.
 
Se alla bilder i senaste numret av   La Petite Magazine

13 augusti 2014

fortfarande sommar i paketen.


Efter att ha uppdaterat vår order från Frankie tre gånger (maken till poppis kalendrar finns nog inte) så tänkte jag att vi hoppas tillbaka lite i nutidsaffären. Vi har ju fortfarande sommar där. Med blomstrigt silkespapper och våra vackra tack-kort.
 
 
Vi har en massa bra planer för hösten. Lite hemliga ännu. Men det mailas väldigt mycket just nu. Med Brooklyn och Californien och sådant där världsligt. Och lite med Skövde för all del. Till de allra minsta tänker vi att det bara ska vara eko och fairtrade såklart men helst också hemmagjort och småskaligt. Som mockasinerna från Minimocks ( Flamingo, Fancy Grandpa och Bohemian ). Jamen, hur söta. Nu har ju mina barn traskat ur sådana sedan en tid tillbaka. Men när Liv föddes 2003 var mockasinmarknaden ganska ny. Om man bortsåg från sådana där som jag själv hade som liten. Och Liv och hennes syskom fick mockasiner istället för totalt värdelösa sockor med halkpluttar som alltid hängde på sniskan. Och sedan till råga på allt, försvann innan dagen var slut. Tacka vet jag mockasiner. Sitter som en smäck och perfekta för små stapplande steg och modiga race.  Så himla älskvärda. Som present kan just Minimocks inte bli bättre. Ekologiskt och vegetabiliskt garvat skinn, självklart krom- och giftfria och tillverkade för hand i ateljén i Stockholm. Hurra!!


 
Och hurra igen! De här då! Hur vackra som helst tycker vi! Gjorda på helt fantastiska Norrbacka Tryckeri. Och du, hoppa in på deras sida och läs om hantverket kring detta. Nu är det lite svårt att se på bild men korten är präglade, så vinkla dem i ljuset om du har ett i din hand. Sagolikt.  
 
 
Always so many sweet orders in the shop.The Swedish Mini Mocks moccasins ( Flamingo, Fancy Grandpa och Bohemian )  are handmade with vegetable tanned leather,  chrome and toxic free. And we love them! And the kids too, for their first tottering steps and their brave race. And we love our flowery card as well. It´s our card to say thank you! They are made by one of Sweden´s most unique print shop. They use old techniques and you can feel in the cards that they really love their job. Our cards are embossed. It´s hard to see at a photo. But if you angle it in the sunshine it feels like these flowers have own life.
 

11 augusti 2014

frankie L O V E.

Jamen jag vet. Det är augusti. I början till och med. Och det är en väldans massa dagar kvar till 2015. Men eftersom vi vet att det liksom sa schwoop typ fem gånger sist och att det sedan inte gick att få tag på en endaste en till (fast vi försökte allt vi kunde) så var där jättemånga som inte fick någon. Och så var det ju det uppenbara att det faktiskt kommer ett nytt år. Trots att man inte har siktet ännu.  Så gör vi såklart såhär denna gång. Och låter er förbeställa för att vara på allra säkraste sidan för att få den allra sötaste kalendern man kan tänka sig. Så trots det känns alldeles helkonstigt så finns den alltså på plats i affären - Frankie Daily Journal 2015 här! Med leverans i oktober.
Ibland så pratar vi om affärens mest omtyckta produkter och jag lovar att Frankie Daily Journal kvalar in direkt. Man blir kär. Man vill liksom bara ha den nära. Å jag vet, det är en bok och inget annat. Men kanske världens lilla vackraste! Sådetså.
 Vardagslyx liksom. Av det vackra slaget.
 
 
Jag vet dem som använder den som dagbok, bara för minnen. Jag gillar den idén att formulera dagen kort. Kapsla in alla tjugofyra timmarna med känslan man har i magen. Mamma har alltid haft sådana där dagböcker, några få rader per dag. När jag var tonåring tyckte jag det var som ett mysterium, hur var det möjligt. Allt som vill ut och så skulle det reduceras till tre meningar. Som ett skämt liksom. Men nu tycker jag precis tvärtom. Tänka sig.
 
Och så överraskningarna. 
För söta för att användas kan man ju tycka fast det är såklart man ska, för vardagslyxen skull.
 
2013 var den lite såhär.  
Och 2014 såhär tjusig.
 

 

Och väggkalendern sen då - Frankie Calendar 2015 här!  Jag blev helt överraskad förra året för jag hade aldrig haft någon sådan förut. Och så var den så himla fin.
 Jag tänker att man får 12 vackra print sedan.
Eftersom det är så smart att illustrationen liksom är själv på ena sidan.
 

Illustrationerna i år är bla från  Emily Martin, Rebecca Green, Rachell Levit and Lieke Van Der Vorst.
 
 
 
Lägga patiens i januari, det ska jag också göra.   


Och nu vågar jag knappt inte hoppas men jag blir så galet besviken om det inte blir så. I oktober borde vi paketera snyggare än någonsin.... Förra året for de iväg såhär men i år .. kanske .. tänker jag och håller tummarna ändå tills höstlöven faller.
 
 
" Today we started up the pre-ordering for some of the most popular and loveliest things at Mokkasin. It´s the Frankie Daily Journal 2015  and Frankie Calendar 2015. Okay, maybe it´s only a journal and a calendar but it might be the most awesome of this kind in the world.  Last year they where sold out again and again and in the end so many where without. So that´s the reason that we think of next year already in august. We ship world wide and if there are something you don´t understand because everything is in swedish, don´t hesitate to contact us by email. Foreign customer have to use Paypal as payment otherwise everything is like usual"
 
 
 
 
 

10 augusti 2014

de mixar regndroppar med solsken till en lemonad.


I ett undanskymt hörn av trädgården lever en och annan fe. De bor bland trädkronorna för de vill vara lite närmare himlen än vanligt folk. De äter sand och blommor men lämnar alltid de rosa kvar. Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad. Fast då är det en extra festlig dag.



De äger de starkaste av superkrafter. Jag hoppades att det skulle vara snällhet men det är is och eld. Jag har försökt att komma på vad de ska användas till men jag lyckas inte. Och feerna tittar fram mellan grenarna och viskar : En dag kommer du att veta....

Andra bilder från trädkojan:


 
"We have some fairies in our garden. They live in a hidden corner and they are closer to the sky than others. They say they eat sand and flowers, but not the pink ones. Sometimes they mix rain drops and sunshine to a lemonade. They have the strongest super power you can own. I wished for kindness but it´s ice and fire. I haven´t figure out why those powers are so important but the fairies are whispering  - one day you will know."

 

08 augusti 2014

jag tänker på amplar och hängmattor och allt därimellan.


Jag sa ju det. Att han alltid säger så.
"Men ska det vara så svårt?" 
 
Allt kan man ju läsa sig till. Tycker någon.  Som med badrummet där i bostadsrätten på Söder. Då var minsann någon video, en alldeles äkta VHS där i början på 2000-talet. "Den lille VVS:aren" hette den. Och sedan gick det typ galant. Han och min pappa hade gjort den där föreningens allra bästa badrum när hundratals badrum senare skulle besiktigas. Känns tryggt.

 
Varför rädas det man aldrig gjort? Ena dagen en pool och andra dagen slita en gammal inbyggd veranda i stycken, för att hitta en hundraårig under allt.

 
Så nog finns det en plan alltid.

 
För att bona om detta megadäck.
 

04 augusti 2014

viken var en världshamn och vi tror på källaregubben fast han inte syns.

 

" The summers we spent at my grandparent’s country house. It was in the midst of the woods. And you had to stroll or bicycle to the lake very near. I remember it as always full of summer and playing from early morning to the nights. We had a TV but it only worked twice a week. We fished and had picnics at small island. We played that we have a own Tivoli and we had horses made by old woolen socks. We took them through the paths in the wood. And our fantasy had no end."
 
Jag fick frågan om min barndoms sommar. Inga flygresor till säker sol och storslagna planer. Men helt klart de bästa av somrar. Vi hade världen i vår hand och den var alldeles tillräcklig. Jag tror på den där världen som är lagom. Jag tror på att fantasin växer där det inte alltid händer. Att då och då mest bara sitta på en stubbe och lyssna på lite hummelsurr. Vissa kanske skulle kalla det att ha lite tråkigt. Ja, precis så. Det är inte svårare än så.
 
Nu är stugan min mamma och pappas och ibland tänker jag att där är bästa beviset på att tiden inte alltid behöver skynda. Att man kan bara vara.
 
 
Det första de gör när de kommer dit, varenda gång, är att hämta kulspelet. Sedan slåss de lite och härjar på om vem som ska spela först och vem som fuskade sämst. Men sådant händer. 

 
 Kanske har det där spelet sisådär 60 år på nacken.
 

  
När vi var små gjorde vi skogarna oändliga på vårt eget sätt. Stigarna och ängarna var nya för varje gång. Nu är det annorlunda, fast på riktigt. Den mörkaste skogen med de bästa svamställena har blivit kalhygge och ängen har blivit skog.  
 
Jag vet inte vad de pratar om. Men det var viktigt.
 
 
Alla huggormar försvann i värmen. Men fjärilarna är tusentals. Att fånga och kika för några sekunder och släppa ut igen.
 

  
Jag letade bildhörn mellan träden. Nomi fick låtsats att det var havet därborta fast det är ju bara viken vid sjön.  
 

  
Vi cyklade alltid till sjön genom skogen. Och parkerade i toppen av stigen.
Och stigen ned till vattnet är lika stickig av barr idag som då.  
 
 
Vattnet är bråddjupt precis här. När man simmar över själva stupet isar det alltid till om benen. Jag minns att vi tänkte att skeppen hade lagt i land här. Att Tisnaren var en hamn, kanske den största i världen.
 
 
Vår kristall är tillbaka. Fast den egentligen är bara min. Vi trodde den var kvar i Grekland fast Liv hade lagt den bland solstrålar för att samla kraft. Sedan ramlade den tydligen dit solen inte alls når, tur att den tillsist kom fram.
 
Vi slåss om den.




Ibland säger jag till min mamma "men du behöver inte". Då tittar hon frågande på mig som hon inte förstår vad jag menar. Jag skulle aldrig kunna räkna alla de timmar hon har spelat spel med mina barn. Timme in och timme ut. Det är hon som lärt upp dem i allt från Yatzy till Kina-schack. Nu kommer jag få äta upp det här, men min pappa har lärt dem fusket. Eller snyggfusket skulle han kanske själv vilja kalla det.
 

  
I stugan finns det numera solenergi. Men den räcker mest till kylskåpet och till lyxigt som dammsugare. Kassettspelare och radio i ett, på batteri. Ser ni den lilla träbiten på ovansidan, det är den man stänger av och på med. Eller hur var det nu, är det den som alltid måste sitta där? Tar man väck den så är det alldeles kört.
 
 
 
Vi sade att cykeln inte var för henne.
 

  
Men skam den som ger sig.
 

 
Mormors blåbärspaj.
 

 
Jag bytte till springkläder och sprang hem. Fast långt ifrån hela milen. Men jag har sprungit mer den här sommaren än vad jag gjort på tio år. Jag började en av de varmaste kvällarna bara för det kändes i magen. Och jag önsketänker om att magkänslan ska finnas kvar och så var det där knät. Men hoppas.
 
Det finns mer om stugan i kategori NORRDAL till höger.
 

31 juli 2014

det är som om livet är längre sådana här dagar.

 
 
Älsk på skuggan. Under äppelträden ska luncher ätas. Helst på filt bland kuddar.

 
 Vi och vårt ökengräs. Torrt som fnöske fast rätt fint i färgen. Halmgult.


 Äta bör man. Men tupplura sig mellan tuggarna är perfekt.
 
 
"Hur svårt kan det vara?"
 
Så då var han igång och man får se vart det slutar. Ingen slipper undan, inte ens om man är fingäst under ett par nätter. Eller allra helst inte då.
 
 
När inte ens poolen räcker till. Isvatten blir låtsatsregn och det är härligare än härligast.
 


Barnbordet en sommarmiddag.



Vad är läsk liksom när någon sådär fyra år äldre säger att mjölk ska det vara.



Jag vet inte vem som började.



Och jag vet inte heller själva meningen.



Hur galna som helst...



Det är turnering. Till topplista i luften. Det är tjejerna mot killarna. Och förberedelserna är nästan längre än själva matchen.



Och det är hårt. Bergshårt.


 
Frågan är hur hårt det är egentligen. Gipset på målis hänger på trekvart ser det ut som.
 

 
Någon hade rivit bort rosenbuskar i vår trädgård. Så efter tusen taggplockningnar den dagen så infördes barfotaförbud under match.
 


Vi som inte spelar.
 
 
Min systers lilla flicka, Svea.
 

 
Sommarkväll bland stegar och byggen. Men alltså.
Bättre kvällar än det här är kanske svåra att hitta.
 


Jag jobbar den här sommaren. Men tacksamheten över tiden just nu är större än vad jag kan beskriva. Timmarna är längre än någonsin och så snart jag lämnar måstena hamnar jag mitt i sommaren. Den är överallt, i varenda vrå och sekund. Och den känns nästan sådan där hittepåsommar som man minns alla somrar från då man var liten. Eller annars var det precis såhär. Vareviga sommar. Alldeles på riktigt.