23 april 2014

hej onsdag!

 
Det är en ynnest att få vakna till det här.

22 april 2014

kanske vi måste flytta när allt kommer omkring.

 
All Pictures:
 
Senaste numret från Kinfolk är min absoluta favorit. Tänker att anledningen är att det heter the Home Issue. Och det som hör till. Så måste det vara. Och jag är helt förälskad i detta hem. För att inte tala om den själva uteplatsen. Och jag säger till min man att det är ju såhär vi ska ha det. Och sedan minns jag att vi inte bor på Venice Beach. Och inte ens i närheten. Nej.
 
 



Och jamen  den här filmen. Så vackert och härligt så jag suckar högt och tänker att det vore kanske inte så tokigt ändå. Med Californien alltså. Och det där tältet som skulle gjort så många gånger ... till den här sommaren i alla fall. Och de gröna fingrarna också, jag måste ha hängande blommor... Måste.
 
Kinfolk hittar ni på Papercut.

now you´re cooking i dagarna 3.


Pictures:
 
Med start exakt nu, klockan 9:00,  och i dagarna tre är det matinspo deluxe på NOW YOU´RE COOKING. Livesändningar från morgon till kväll med sådant du äter. Eller sådant du gärna vill äta åtminstone.
 
Elektrolux tumblrsida NOW YOU´RE COOKING är något så alldeles extra flott, proppat med små filmer och inspiration om just mat. Det är väldigt härligt och lite sådär som man önskar i köket. Rakt igenom. Smart och vackert, vad mer kan man begära.
 
Den här livehändelsen som nu går av stapeln är för att fira Elextrolux nya kollektion Expressionist. Och då smackar man på extra med allt som annars finns där annars. Live var det, på riktigt liksom, 22-24 april. Här hittar du hålltider och det är ju bara ta datorn till köket och härmas för allt vad du är värd. Chans att glänsa lite extra med andra ord.


 


Dag 3 vid två-snåret, lagom till torsdagsmiddagens efterrätt. Det är lite såhär det kommer se ut. Och nu vet ni ju hur jag önskedrömmer om att vara självaste Linda och på det här viset kommer man ju liksom steget närme. Köksglans var det.

Green Kitchen Stories kommer också att laga. Ida Frosk med tjusigaste food-arten kommer att vara där. Tävlingar, kocktips och en hel massa fint. Bänka er, kära ni. Jag tror det blir väldigt härligt!

#NowYoureCooking på Twitter
 


21 april 2014

kanske far de med vinden redan imorgon.

 
 
Jag visste ju redan att jag skulle jobba helg. Jobba påskhelg liksom. Ett jobb med en perfekt start men med ett avslut som fastlåst vid datorn och en jättehög med bilder. Att sommaren skulle låtsats som om den vore på riktigt, alldeles bakom ryggen, hade jag förstås ingen aning om innan. Och det kändes ju såklart lite typiskt. Men ändå inte. En första sommar i april kan aldrig vara fel. Fast jag hade en plan att jobba jättejättesnabbt så att vi skulle kunna påskkalasa oss framåt kvällen på påskdagen. Men Nomi blev sjuk. Precis när alla blommorna utanför verandan slog ut. Och för att hon inte skulle missa så gick vi ut där i kvällen som kändes som sommar och tittade sådär jättenära. På själva våren. Jag vet att innan vi vet ordet av så är hela luften full av blomblad som fladdrar för vinden.
 

 
Sedan tyckte jag att vi skulle gå runt huset för att titta på resten av våren. Knopparna av syren och äpple som bara behöver några varma dagar till. Fast egentligen kan det få sakta ner lite, det gör inget.
 
 
 Men då sa Nomi att hon fick gåshud och huvudet var alldeles yrt
 så vi gick in till soffan igen.
 
 Någon sa att det gick att laga så vi tror på det.
Nog för att tron inte lagar sådär av sig självt men ändå hoppfullt.

19 april 2014

- vi har 3 kilo godis och 17 kronor, vad har ni?


 
 
Det var vi mot dom. Och tvärtom. Men det syns inte om man inte vet.  De tre vägrade ha sällskap av de två och det var ömsesidigt. Jag tror det gick snett redan vid påskhälsningstillverkningen.
 
 
 
 
Han ser glad ut en timme senare men skenet bedrar. Det verkade som om tjejerna påskhälsarturné helt klart var mer framgångsrik än deras egen. De hade sett dem på håll men sedan var de borta, då är det lätt att inbilla sig att gräset är grönare. Eller att alla hus är fulla av snälla människor med säckar av godis att dela ut till höger och vänster och till två systrar med vän. Medans man själv mest hamnade hos dem som farit från stan. 
 
 Ser ni den lilla krabaten på andra sidan gatan?
 

 
Hans följeslagare som inte tänker ge upp så lätt. Staden har fler gator än så här.
 
Hoppas ni har det glatt i påsketider.
 
Det har vi,  trots en och annan syskontvist.
Påskpuss!




15 april 2014

tänk den sommaren, den sommaren då solen aldrig slutade att skina.

 

Framförhållning är inte det jag stoltserar med. Kanske är det inte möjligt. Visst surar jag till mig lite när jag får en urakut deadlines på strupen liksom. Då  tänker jag hur är det möjligt, hur ska jag hinna. Men så är det ju sådana där andra. Som egentligen kanske var plåtade en tredje september men som ändå kom som en klar blixt och en oväntad överraskning dagen innan lämning. Åtta månader och tolv dagar och inte en minut innan lämningstid. Jomen lite, några timmar ju så allt är lugnt. Synd bara att datorn tog sig en oväntad (eller inte så särskilt) krasch här på förmiddagen. Håhåjaja.

14 april 2014

lite helg.

 
 
Femkronor och hemmasydd. Tur för Nomi att den hamnade på loppis.
 
 
 
Kanske tyckte han att piano var ett instrument för lite. Men mest var det nog nyfikenheten. Och det kan ju bli fruktansvärt coolt med tiden liksom.
 
 
 
Nomi loopis-shoppade namnsdagspresent till Liv. Det verkar som om hon prickade rätt.
 
 
Ahh, en katt. Med platt baksida. Det var stort att den liksom kunde stå närmast väggen.
 
 
Värsta presenthelgen. Förstår ni lyckan över ett ark med frimärken? Charlie erbjöd min pappa att ta en kopia av det hela och sätta på väggen...
 
 
Skillnaden på våra tvillingar sett i frimärkesväg. Nomi skrapade bort en ros ifrån Tyskland.
 
 
Det går väldigt mycket upp och ner det här. Ska man öva eller ska man inte öva, det är är ofta den eviga frågan. Just nu är det väldigt mycket upp, det är bra. Och skönt att höra.
 
 
Namnsdagfika med mormor och morfar.  
 
 
Som avrundades med frågesport uppstyrd av Viggo.

 
Fast alltså, nu känns det sådär...
 

Känslan när man tycker att ens pappa tar över showen och bara svarar rätt och rätt och aldrig i hela världen fel.


 
Känslan när man just klickar upp scones på en plåt en söndagsmorgon. Och ens dotter frågar om man ska äta alla femton själv. Och man tycker att det var en hemskt löjlig fråga för har det någonsin i hela historien hänt att man har smällt i sig alla scones själv? Och när hon säger : Men vi har ju redan ätit frukost! Jaha, det var ju just typiskt att när man för en gång skull fick värsta scones-inspirationen så missade jag att hela familjen hade varit uppe sisådär tre timmar innan jag själv. Förvirrat? Ja...
 
Fast de åt en frukost till. Av ren snällhet.
 
Jag blandade såhär, det blev bra.
 
3 dl dinkelmjöl
2 dl grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
50 g margarin
2 dl mjölk
0,5 dl hackad mandel
ca 7 torkade hackade aprikoser


 
Jag plockar aldrig vitsippor men mamma gör det jämt om våren. 
 
 
Egentligen önskar jag mig kaffe i solen och en filt under körsbärsträden. Och mest ligga där och titta när det ena efter det andra rosa bladet fladdrar bort i vinden. Men barnens påsklov har råkat sammanfalla med något sådant där väldigt hektiskt som jag inte önskar alls just nu. Mitt i våren och allt.
 
Och idag har jag försökt ta mig igenom milslånga listor och jag går nu med en uppenbar känsla av att jag missat både det ena och det andra. Så hörrni, ni som mailat, frågat här på bloggen och instagram om det ena och det andra gör det igen. Risken är jättestor att jag missat. Och det är verkligen inte min mening att vara så här oartig som inte svarar, så snälla och gärna! Hör av er igen!

13 april 2014

jag vet att jag inbillar mig men det var som de ropade mitt namn.

 
 
 
Jag köpte en porslinskruka med blommor och sirligt guld och fyllde den med en Mårbacka. Det var Liv igår, så den blev hennes. Någon gång när vi glömt våra barns namnsdagar en gång för mycket , men som alla gånger blivit påmind av en mormor, bestämde vi att namnsdagar firas lite lagom framåt kvällen i vår familj. Då hinner man liksom både med att bli påmind och ordna en present.
 
Och där på loppisen brevid torget kunde jag inte motstå dem. Jag som egentligen vet att jag redan har för många. Så olika men ändå så vackra tillsammans. Lagom till namnsdagsfikat kom jag hem med tre nya. Fast jättegamla i själva verket.
 
Liv har namnsdag på sin farmors födelsedag. Fast det var ingenting vi tänkte på förren långt senare. Hennes farmor gick bort, efter några korta vårmånader som ändå kändes som evighet och blev till början av en sommar, två dagar innan vi fick veta att Liv fanns i min mage. Just då visste vi ju inte att det var vår lilla flicka som fanns där och att hon skulle komma att bära just det namnet. Och det var inte därför vi valde det. Men när jag insåg det några år senare så var det liksom som om det var meningen.
 
 


Överraskningskoppar är nog de finaste.
När det blommar ju mer kaffet försvinner.


 
Lyckan att äga en sådan här saftkanna. Hur tjusigt är det inte, med en rörpinne av glas? Den fick jag i julklapp av Linn. Saftkannor var helt klart vackrare förr.
 
 

Igår blommade en ensam liten körsbärsblomma utanför verandan. Och under tiden vi fikade så slog en till ut. Jag var bara tvungen att ta in några kvistar för att ha dem alldeles nära. Risken att missa blir så mycket mindre såhär på millimeteravstånd.