04 augusti 2011

den har ju alltid funnits där III.

Kan bara inte låta bli att visa lite bilder innefrån den där stugan i skogen. Jag minns någon gång för sisådär tjugo år sedan då man tyckte att man hade stil fast det var precis tvärtom. Då härjade jag och min syrra på om att allt var fult där, i stugan. Vi tyckte att våra föräldrar borde byta ut både det ena och det andra till något mer modernt och snofsigt. Typ Ikea. Men det gjorde de inte. Gudskelov. Tänk om 1800-talstorpet hade blivit Ikea-stylat a la 80-tal.


Fina mormor och morfar på bröllopet 1944. Åh, vad stiligt. Och alltså, brudbuketten! Måste verkligen ta och fråga mormor, som fyller 92 nästa år, om brudbuketten. Den ser ju alldeles magisk ut. Som den liksom aldrig tar slut.


Blev lite nykär i tavelväggen. Fast den alltid har sett ut precis sådär så föll väl solstrålarna lite extra vackert. Sånt händer ju ibland.


Lite schysst 60-talskonst. Pipan känns morfar. Han rökte alltid pipa när han levde.


Det är inte så mycket vitromantiskt över stugan. Lite lagom sådär. I och för sig så var det visst fler finheter för några år sedan men några tjuvar tyckte precis samma och snodde åt sig halva bohaget. Påtal om icke vitromantiskt. Jag skulle ju såklart ha plåtat köket. Det är knallgult med blå luckor. Inte så mainstream direkt. Och inte ett dyft romantiskt. Eller kanske lite, på sitt sätt.


De där broderade tavlorna är ju rätt fina. Det är kanske det man ska göra när andan faller på, när man inte kan sova eller nåt. Brodera lite. Eller fixa ihop en sådan där duk. Ärligt talat så är det lite hantverksmecka i den där stugan.


Och den där väckarklockan tickar som en galning annars hade jag nog råkat få med mig den hem någon gång. Sådär av misstag. Den påminner mig om den här.


Lika roligt som det var att klottra i gästboken när vi var små, lika mycket våndades vi när vi blev äldre. När man inte kom på något fyndigt utan drog till med något fjantigt nödrim för hundrade gången. 


Den här gästboken var en present från min mormor till min morfar. På bröllopsdagen. Jag svimmar så fint.


Mammas gamla poseibok, men den måste få ett eget inlägg. Rart som tusan.


Och broderat igen. Önskar jag kunde säga att jag gjort den själv. Måste lära mig känner jag ända in i hjärtat. Och det var nog allt från stugan.

13 kommentarer:

  1. Magiskt, helt underbara bilder. Man kan nästan ta på känslan i huset.

    SvaraRadera
  2. Så himla fint inlägg! :-)

    Ett; ja - det var tur de inte stajlade om det, så fel det hade blivit! :-D

    Två; jag är vansinnigt förtjust i gamla svartvita bröllopskort!

    Tre; så jäsingens trist med tjuvarna. :-(

    Fyra; vill gärna höra mer om poesiboken! :-)

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar stuga! Fina bilder och du skriver som vanligt så bra. Känns som man vandrar runt i stugan och tittar!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Åh, den där rosa ljuvliga väckarklockan var hur fin som helst! :) (jag vet inte vad det är med mig och väckarklockor men jag kan inte riktigt stå emot dem, känner ett starkt ha-begär)

    SvaraRadera
  5. Vilken härlig plats med själ och hjärta.

    Fint!

    Kram Elina

    SvaraRadera
  6. Underbart inlägg med vackra bilder o fin text!
    Ulrika

    SvaraRadera
  7. väckarklockan är ju supersnygg- den tar jag och kudden;) Kram J

    SvaraRadera
  8. Härliga bilder, vilken tur att dina föräldrar var envisa.

    SvaraRadera
  9. Oj oj vilka härliga skatter i det där huset! Vilken tur att det inte blev Ikeafierat på 80-talet - jag hade nog tänkt i dom banorna då på 80-talet jag också, först nu man uppskattar såna där finheter!

    SvaraRadera
  10. Wow vilken snygg kudde!!!
    Har funderat ett tag på att göra egna broderimönster. Synd bara att jag är så sjukt kass på att rita. Undra ifall man kan komma runt det faktumet på något sätt ;)

    SvaraRadera
  11. Ni har ju också värsta härliga stället! Men du, vet du nåt om takkronan som skymtar på en bild? Historia och så? Jag har nämligen en exakt lika dan (köpt på Möbelmagasinet i K-holm...) och jag tycker så mycket om den, men tror kanske inte den har nån speciell historia. Men så såg jag er och undrar rom du råkar veta...?

    Tusen tack vännen, då vet jag om klädställningen! Ska nog be maken snickra nåt liknande - vill ha till utklädningsgrejer!

    Kram!!

    SvaraRadera
  12. Å vad jag känner igen illustrationen på den översta bilden! Påminner mig om min barndom:) Men jag kan inte komma på vart jag har sett den.

    Hälsningar
    Sophie

    SvaraRadera
  13. Helt fantastiskt fint! Vilket drömställe det ser ut att vara!!

    //Johanna

    SvaraRadera