det är morgon i paris.

Att låna en lägenhet i Paris är lyx. Att få bo mitt i allt det bästa är ännu mer lyx. Och när det dessutom visade sig att lägenheten är precis sådär parisaktig som man drömmer om ja då fattar ni själva.

 

 

Och då går man runt på det vackraste golvet, som knarrar på det mesta och härliga vis jag någonsin hört, och känner sig allmänt lyxig. Man går liksom runt här och tänker i lite extra vackra banor sådär. Som att å det var minsann tur att jag slängde med den där underklänningen och alla kjolarna. Och de finaste klänningarna, de där som jag nästan aldrig använder hemma. Och packade i blommiga påsar. Bara för att liksom. Att de passar så bra här.

Och sen tänker man att alla garderober i världen borde ha blommiga insidor.

För om man ska hämta en dammsugare bakom en dörr som ser ut såhär så kan man låtsas, mest hela livet, att man kanske är i en fransk film eller så.

Lite så är det nog. Filmaktigt. Och det är en fin film må jag säga.