02 juli 2012

måndagen den andra juli.


Idag känner jag en stor tacksamhet. Det gick bra. Den här gången. Man samtidigt rädd och bräcklig över påminnelsen över hur skört livet är. Om hur snabbt allt kan vara förändrat och att man kan aldrig kan veta när det händer.  Hur sekunder kan ta väck lycka.  Och ta bort känslan av att livet alltid ska vara just så här bra. Bara lyckligt. Hur en kort sekund kan ändra allt till total hopplöshet. Den där enorma rädslan att just nu händer något som inte ska hända och hela världen och precis allt runtomkring känns helt plötsligt alldeles fel. Den rädslan sitter kvar som en stor hård klump i bröstet.
Det var igår när allt var sådär alldeles som vanligt. Det var till och med lite extra härligt.  Det var dagen efter finaste bröllopsfesten. En sannerligen vacker sådan där allt blev precis som den skulle. Det var sådär lyckligt och varmt-i-hjärtat-aktigt som det blir med en massa fantastiska människor i samma trädgård. Och till och med regnet som kom, blev bara ett enda fint minne över hur det känns att ha äppelträd som tak.
Men igår var det söndagen alldeles efter allt det fina. Då solen sken och vi travade stolar på hög och åt av resterna av den vackra tårtbuffén.  Vi vek ihop vimplar och samlade in lyktorna i träden och  pratade mest om att det blev en underbar lördag  och ett drömbröllop. Barnen kom hem från sina barnvakter och Nomi var lyckligast. Hon hade lärt sig att cykla! Och cyklade runt, runt. Vi slog in porslinet i silkespapper och sa att vi dukar med samma på julafton. Alla barnen lekte och några badade i solen.
Och just då i denna sekund tror man inte att en värld ska skakas om. Det finns överhuvudtaget inte någonstans i tankarna att stunden efter ska den största rädslan gripa tag i en.  Rädslan att förlora någon man älskar så innerligt. Rädslan av att vi kan inte göra någonting just nu. Fast man vill göra allt så finns det ingenting. Och minuterna går och tankarna är bara ett förtvivlat nej. Nej det får inte vara såhär. Det här är så fel, så alldeles fel. Och jag kommer sakna honom, jag kommer att sakna honom så hemskt, hemskt mycket. Min pappa.
Min pappa föll ihop samtidigt som han satt tillsammans med Kristo och pratade och tittade till barnen som badade.  I många minuter trodde vi att det allra värsta hade hänt. Men det var ingen stroke. Min pappa fick ett krampanfall som varade väldigt länge. Vi vet inte riktigt vad det exakt var som hände.  Men jag har pratat med min pappa alldeles nyss. Han finns och han är här. Och jag är så tacksam.

51 kommentarer:

  1. det där livet. jag är gärna tacksam men jag önskar att jag inte hade vetskapen om hur föränderligt allt är, hur snabbt det kan ske. Det är så svårt att bära.
    Jag önskar er allt gott och jag hoppas att din lilla pappa kryar det allra bästa. Stor kram, stor stor.

    SvaraRadera
  2. men herre gud så himla läskigt. och ja. kanske att ibland är det bra att bli påmind om det. att allt inte ä evigt och självklart. och kanske älska livet aningen mer.
    man önskade att så aldrig skulle behöva vara fallet, men det är väl det som är själva livet kanske. så gymt, så verkligt men ändå vackert och så underbart! jag tänker på er! och kramas massor av extra gånger.
    u.

    SvaraRadera
  3. Åh, det där livet! Man drabbas ju ibland av insikten att det inte är för evigt. Man lever och man lever och tänker inte riktigt på det sköra. Ta hand om dig! Och heja din pappa! Stor sommarkram

    SvaraRadera
  4. Nej men fy så hemskt Sofia. Livet är skört! Tack för att du påminde mig med din fina men hemska text. Ord känns överflödiga men ta hand om er! Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  5. Usch känner riktigt skräcken! Har varit med om det själv, men då var det tyvärr en kraftig stroke.
    Ta hand om varandra!

    SvaraRadera
  6. oi.... ta godt vare på hverandre.
    Du skriver så fint.
    Vi må leve i nuet :)

    Håper det går bra med din pappa :)

    klem

    henriette

    SvaraRadera
  7. Stor kram till dig. jag ryser. Ja, lviet är skört, den finaste gåva vi fått. och kärleken, förstås. men den kommer med livet. så vackert och ögonöppnande du skriver. jag gläds åt att din pappa är kvar i livet. ber att ni får mycket mer tid tillsammans. kram, josefine

    SvaraRadera
  8. Vad vackert du skriver!! Kan riktigt känna känslan du beskriver. Hoppas att din pappa återhämtar sig snabbt!

    SvaraRadera
  9. Varmeste lykkeønsker til deg og dine! *klem*

    SvaraRadera
  10. Stor kram till er!

    SvaraRadera
  11. Livet, och dess bräcklighet, brukar ibland göra sig påmint när man minst anar det... Vilken lättnad att det gick bra! Kram och ta hand om er! / Anna

    SvaraRadera
  12. Jag förstår precis din känsla och dina tankar att förlora någon nära. Min man (då 34 år) ramlade ihop och fick en allvarlig hjärnblödning med ett antal följd sjukdomar. Många stunder visste vi inte hur det skulle bli men han är väl född under en lycklig stjärna för idag 6 år senare så är allt som bra som det kan bli! Tyvärr hade min pappa inte samma tur han dog hastigt av ett hjärtstopp och tomheten är stor! Njut av din fina familj och ta vara på varje stund! Therese

    SvaraRadera
  13. Usch, ja ibland blir man påmind om att livet är så skört. Kan inte låta bli att tänka på det ibland när jag känner mig så där extra lycklig... Och jag brukar tänka på det när allt inte går riktigt som jag vill, att det är bra ändå att de små sakerna händer istället för de där riktigt stora! Tur att allt gick bra! Kram Elina

    SvaraRadera
  14. Glädje och sorg
    Hopp och förtvivlan
    Livet är ibland svårt att förstå.
    Du skriver väldigt vackert!
    Kram

    SvaraRadera
  15. men fyyyy, jag har suttit här med hjärtat i halsgropen och läst ditt inlägg!
    herregud vilken tur att det slutade väl!
    men jag förstår och känner varje bokstav, varje ord du skriver om hur skört livet är och hur en endaste ynka liten sekund kan förändra allt.
    min pappa finns inte längre. om bara några dagar är det exakt 7 år sedan han gick bort. han var alldeles för ung för att inte få vara kvar, och jag saknar honom var endaste dag...

    kram till dig. jag är så glad att höra att din pappa mår bra!

    SvaraRadera
  16. Usch, jag sitter här och bara ryser. Ryser vid tanken på vad som kunde ha hänt och hur rädda ni måste har varit. Ryser vid tanken på vilken tur han hade och vilken lycka att han lever. Min lillasyster (endast 22 år) fick en stroke i december och lever, tack gode! Jag känner den där rädslan...

    Är förresten glad att bröllopet blev lyckat, har tänkt på er en del..

    SvaraRadera
  17. Kära du, vad det tar tag i hjärtat, din text. Det sköra, ofta tar man mycket för givet och sådant här väcker ju verklgen upp en. All omtanke till din far och resten av familjen. Varm kram

    Och. Vad fint att det blev lyckat i lördags.

    SvaraRadera
  18. Vad skönt att höra att det gick bra med din far.
    Tänk att det ska vara sådär, livet.

    SvaraRadera
  19. usch ändå, jättejobbigt med sånt där... Vad skönt att läsa att det ändå gick bra, kram!

    SvaraRadera
  20. Å det tåras i ögonen! Och vad skönt att läsa de där sista raderna!!

    SvaraRadera
  21. Åh. Sitter med hjärtat i halsgropen. Tack och lov att allt gick bra till slut. Tänk att det är läskigt, när livet gör sig påmint på det sättet. Ibland får man sig en riktig tankeställare... hur liten man egentligen är i det stora hela och hur maktlös man kan vara. Obehagligt!

    Stor kram till er alla och till din pappa.

    SvaraRadera
  22. <3 man påminns om sårbarheten.. <3

    SvaraRadera
  23. So sorry! I hope your Dad get well very soon, life is full of surprises, some are bad some are not, so everyday we have to be grateful for what we have. I wish you the best! Big Hug!

    SvaraRadera
  24. Varför kunde ni inte få vara kvar i den där lyckliga bubblan... Läste med dunkande hjärta. Så skönt det gick bra! Det gör ju inte alltid det, det har jag blivit smärtsamt medveten om de senaste åren. Ta hand om er nu. Kram och krya på till pappa.

    SvaraRadera
  25. Lille pappa. Oerhört skönt att du har honom hos dig. Vilken text Sofia. Påminner mig om den hemska junidag vi genomlevde för två år sedan när världen stannade och vår älskade Peo dog. Jag minns det som nyss. Plötsligt stannar världen ett slag. Och det tar emot att ens andas. Ta hand om din pappa och alla som står dig nära.

    Och bröllopet gick väl. Så roligt.

    SvaraRadera
  26. Vad skönt att höra att allt gick bra ändå!

    SvaraRadera
  27. Nej usch vad läskigt. Men vad skönt att det gick bra ändå. Och att du får behålla din kära pappa i många år till!

    SvaraRadera
  28. Cecilia Areng3 juli 2012 00:27

    Det griper verkligen tag om hjärtat att läsa det du skriver! Tårar rinner och jag känner med dig och de dina. Ta hand om varann och tiden. Kram!

    SvaraRadera
  29. usch, vad obehagligt, men vad skönt att han mår bra. och härligt att ni hade en fin bröllopsfest. önskar en fin, fin dag.
    kram,
    //carina

    SvaraRadera
  30. Jag får gåshud över hela kroppen när jag läser ditt inlägg, vilken fruktansvärd upplevelse!
    Skönt att han nu mår bättre.

    Kram

    SvaraRadera
  31. Å, kjære deg, jeg vet hvor utrolig skjørt livet virker for deg akkurat nå. På vondt, og på godt. Ta vare på hverandre og ha en ekstra god sommer videre. Stor klem fra Marianne

    SvaraRadera
  32. Tänker på dig. Hoppas han blir pigg snabbt, snabbt igen.

    Ta hand om er! Kram

    SvaraRadera
  33. Oj:( Ja, livet är...man skall verkligen leva i nuet. Man vet aldrig...vad morgondagen har med sig. Härligt att höra att din pappa är med att ni får ha honom kvar <3 massor med kramar <3

    SvaraRadera
  34. Åh det knyter sig i magen när jag läser men lättar lite när jag läser att din pappa fortfarande finns med er. Vad otäckt! Livet är bra nyckfullt! Härligt att höra att lördagen blev lyckad! Krama om pappa lite extra! Kram

    SvaraRadera
  35. Ibland glömmer man hur skört livet faktiskt är, men så händer något som påminner en. Skönt att höra att allt verkar väl med din far trots omständigheterna! Mina tankar går till er

    SvaraRadera
  36. Usch vad hemskt. Tack för påminnelsen om att ta vara på livet. Ibland glömmer man bort vad som är viktigast i allt som måste göras - din beskrivning av det hemska som hände påminde mig.

    Hoppas alla i familjen har det bra nu
    Varma tankar till er alla

    SvaraRadera
  37. vad skönt att det gick bra, och ja, man måste tänka på sådant ibland och ta vara på här och nu.
    KRAM.

    SvaraRadera
  38. Varme,varme tanker til deg og så bra at din pappa har det fint.
    Husk å klemma han minst en gang for mye i dagene som kommer.

    klem fra meg

    SvaraRadera
  39. Vad skönt att det gick bra, jag känner också igen den där rädslan, för oss gick det dock inte vägen.

    Ge din pappa några extra kramar i framtiden, och alla andra också som du bryr dig om förresten!

    SvaraRadera
  40. men guuud. Tack och lov att det gick bra. Jag vet precis hur det känns. Tyvärr hade min pappa inte lika tur. Livet är skört men som tur är ganska härligt för det mesta.

    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  41. Usch jag ryser av din berättelse. Jo livet är skört, det är ett som är säkert.

    SvaraRadera
  42. Åhh fina du, vad din text berör mig, jag känner verkligen känslan i det du beskriver och har upplevt döden på riktigt nära håll...så glad att det slutade bra denna gången. All kärlek till er familj! Kram Johanna

    SvaraRadera